Hallandsåstunneln – Sveriges mest ökända tunnelprojekt
Inledning: Visionen om en snabbare västkust
I början av 1990-talet låg Sverige mitt i ett infrastrukturellt vägskäl. Västkustbanan, den viktiga järnvägslänken mellan Göteborg och Malmö, var en flaskhals. Sträckan mellan Båstad och Förslöv gick över Hallandsåsen – ett kuperat och geologiskt komplicerat område med en enkelspårig bana, branta backar och snäva kurvor. Maxfarten var låg, kapaciteten dålig och gods- och persontrafiken blev ofta försenad.
Lösningen? Två parallella 8,7 km långa tunnlar genom själva åsen.
Detta skulle bli ett av Sveriges mest ambitiösa järnvägsprojekt – men också ett av de mest skandalomsusade. Från kemikalieskandaler och döda kor till avancerad bergfrysning och en tunnelborrmaskin som betedde sig som en diva – Hallandsåstunneln kom att bli både ett nationellt skämt och ett tekniskt mirakel.
Ett projekt tar form
År 1991 godkände regeringen projektet. Målet var tydligt:
- Fyrdubbla kapaciteten på Västkustbanan.
- Höja hastigheterna till 200 km/h.
- Göra godstrafik mer tillförlitlig.
- Minska restiden för pendling.
Den ursprungliga tidsplanen? Klar år 2000. Den ursprungliga budgeten? Cirka 1 miljard kronor.
Det blev… inte riktigt så.
En borrmaskin, ett berg och en kraschlandning
Byggstarten skedde 1992. Tunnelmaskinen ”Hallborr” importerades från Kanada – ett enormt kraftpaket på 200 meter som skulle borra sig igenom åsen som en het kniv genom smör. Problemet var bara att Hallandsåsen inte var smör. Efter bara 18 meter (!) körde Hallborr fast i ett oväntat löst bergparti fyllt av vatten.
Man övergick till traditionell borr- och sprängteknik. Men problemen fortsatte. Vattenforsarna forsade in – upp till 1000 liter per minut – vilket gjorde det nästintill omöjligt att arbeta säkert. Lösningen? En tätning med det franska kemiska medlet Rhoca-Gil.
Det skulle visa sig bli början på en nationell miljöskandal.
Rhoca-Gil och den döda kon
Rhoca-Gil innehöll akrylamid – ett giftigt ämne som inte bara förgiftade grundvattnet, utan också påverkade både människor och djur. Arbetare fick neurologiska skador. Fiskar dog. Och på en närliggande gård dog en ko efter att ha druckit förorenat vatten.
Bilden på den döda kon kablades ut över hela Sverige. Den blev symbolen för hela projektets misslyckande.
I oktober 1997 stoppades bygget av regeringen.
Sanering, skuld och självrannsakan
Det följde en period av självrannsakan. Miljöåtgärder sattes in. Skanska dömdes att betala skadestånd. Ansvariga från tillverkaren av Rhoca-Gil åtalades (men friades). Grundvattnet fick strikt övervakning. Man sanerade stora delar av tunneln.
Många trodde nu att projektet var dött.
Men 2005 skedde något oväntat: det hela återupptogs – med nya metoder, nya maskiner och en ny attityd.
Tunnelborrmaskinen ”Åsa” – återfödelsen
Det var franska VINCI och svenska Skanska som fick uppdraget att rädda projektet. De tog in en ny TBM – tunnelborrmaskinen ”Åsa”, döpt efter åsen själv.
Åsa var 300 meter lång, vägde 2400 ton och kunde både borra, förstärka och täta samtidigt. Hon var dessutom utrustad med sensorer, tryckkammare och kunde jobba i zoner med högt vattentryck – något Hallborr aldrig hade klarat.
Och hon levererade.
När berget frös till is
Ett av de mest spektakulära tekniska inslagen var användningen av bergfrysning. I de mest vattenrika zonerna injicerades marken med kylmedel (bland annat flytande kväve) och frystes ner till −40°C. På så sätt stabiliserades berget temporärt och vattnet hölls ute medan Åsa kunde jobba vidare.
Det låter som science fiction – men det fungerade.
Genombrottet – på riktigt
Den 25 augusti 2010 bröt Åsa igenom i östra tunneln. Jublet bland arbetarna var enormt – många hade jobbat på platsen i över ett decennium. Den västra tunneln fullbordades tre år senare, den 4 september 2013.
Därefter följde installation av räls, signalsystem, ventilation, belysning och 19 tvärtunnlar för utrymning.
Invigningen skedde i december 2015. Tåget gick – utan problem – genom åsen.
Resultat, pris och lärdomar
Det som skulle ta 8 år och 1 miljard kronor tog 23 år och kostade cirka 11 miljarder.
Men projektet blev till slut en teknisk framgång:
- Kapaciteten på Västkustbanan fyrfaldigades.
- Hastigheterna ökade från 80 km/h till 200 km/h.
- Miljöövervakningen blev en förebild för kommande infrastrukturprojekt.
Det blev också ett projekt som förändrade hur Sverige bygger infrastruktur – med mer försiktighet, transparens och miljöfokus.
10 anekdoter från Hallandsåsen
- Maskinen som fastnade efter 18 meter
Hallborr, tunnelmaskinen som skulle vara nyckeln till projektet, körde fast så tidigt att folk trodde det var ett skämt. - Rhoca-Gil och kon
Den döda kon blev nationell symbol. Någon satte till och med upp den som t-shirtmotiv: ”Rör inte mitt grundvatten.” - Frysboxen i skogen
Bergfrysning med flytande kväve i skogen i Skåne. Det låter som science fiction, men blev verklighet. - ”Åsa har humör”
Tunnelborrmaskinen Åsa blev personifierad. När hon stannade oförklarligt en måndag sa folk skämtsamt: ”Hon gillar inte måndagar.” - Tidskapseln från 1994
En gammal container från det första bygget hittades 15 år senare. Innehåll: rostiga hjälmar, gamla ritningar och ett oöppnat paket Gevalia. - Geologisk rysk roulette
Ingenjörerna beskrev åsen som en ”geologisk rysk roulette” – varje meter var en överraskning. - Tystnaden vid det första tåget
När det första tåget körde genom tunneln blev det knäpptyst i vagnen. 23 års slit – äntligen. - Miljökontroller i världsklass
Över 800 miljömätpunkter fanns runt tunneln. Arbetarna kallade det ”miljöns Fort Knox”. - ”Sveriges långsammaste tunnel”
Det blev ett skämt: ”När Hallandsåstunneln är klar har mina barnbarn gått i pension.” - 1 miljon kronor per meter
Slutkostnaden landade på över 1 miljon kr per meter. Skämtet gick: ”Vi kunde ha klätt den i guld.”
Hallandsåsen idag – från mardröm till stolthet
I dag passerar tusentals tåg genom Hallandsåsen varje vecka. Pendlare kommer i tid. Godstrafiken rullar snabbare. Och hela södra Sverige är bättre sammanlänkat.
Det är lätt att skratta åt skandalerna – men också viktigt att inse: utan misstag, ingen förbättring.
Hallandsåstunneln är i dag både en varning och en förebild. En påminnelse om hur fel det kan gå – och hur rätt det kan bli när viljan, tekniken och ansvarstagandet till slut samspelar.
Avslutning
Hallandsåstunneln har kallats mycket: ”Sveriges dyraste hål”, ”den döda kon-tunneln”, ”miljökatastrofens vagga”. Men den är också ett bevis på ingenjörskonstens kraft – och människans envishet.
Så nästa gång du rullar söderut genom Hallandsåsen – tänk på Åsa, på döda kor, frusna berg och en container med 90-talskaffe. Det är inte bara en tunnel. Det är ett monument över Sveriges mest oförglömliga bygge.
